belleles

Vi bor i en 3a med 5 personer, visserligen är ju bara Walter och Emelie här varannan helg men det blir trångt i alla fall. Fast för att beskriva det lite så har Walter den ena halvan av vardagsrummet, Lionel sover inne hos oss men har ett lekrum i klädkammaren. Emelie är den enda med eget rum,köket är ett trångt ställe som man får klaustrofobi av. Eller det får jag av hela lägenheten och bara längtar tills den dagen då vi kan flytta till större.
Den dagen det sker så ska jag beskriva det bättre för den här är inte värd att berätta om.

Jag hann inte blogg igår och dessutom så försvannd det jag skrev idag så nu blir det ett kort men dubbelt inlägg.

Dag 18
Finns nog inga direkta förebilder hos mig, det skulle vara min gammelmorfar Göte då, så pigg som han är vill jag med vara vid 91års ålder. Han sköter allt själv hemma såsom tvätt, städ, matlagning etc etc. Dessutom så är han mer eller mindre helt blind. Det är vad jag kallar en riktigt krutgubbe det. :)

Dag 19.d
Äh ni fick ju mina dåliga sidor bara för några inlägg sen iom med mina dåliga vanor så ni får håller er med det.

...
Jag skrev ett långt inlägg om SJ och deras förseningar men det orkar jag inte skriva igen så jag nöjer mig med att konstatera att sitta 1½ timme i Bålsta och vänta på ett tåg är inte roligt och dessutom så lär sig dom inte att vintern kommer tillbaka år efter år efter år efter år efter år efter år efter år efter år..........

Kram på er!

Vet inte om det finns så mycket jag ångrar men det är särskilt en sak.
När jag var omkring 14 år så hittade jag ett brev gömt i mammas väska, det var ett brev från min biologiske pappa som jag aldrig hade träffat eller pratat med. Såg att brevet bara var 1 år gammalt så jag satte mig ner och skrev ett tillbaka och skickade iväg. Efter det så ringde jag ett nummer som gick hem till hans mormor och hon berättade att han skulle komma hem den 26e juni vilket var strax efter midsommar.
Dagarna gick och jag åkte till Öland med mormor och firade midsommar där. På vägen hem så bestämde vi att jag skulle följa med mormor hem och inte till mamma, jag tänkte att jag kunde ju ringa pappa från mormor istället.

Den 26e kom och av någon anledning så ringde jag inte den dagen som var en fredag utan jag väntade över helgen iom att det inte var någon som visste om detta förutom min moster. På måndagen fick jag äntligen ett tillfälle att ringa och pratade med pappas mormor igen, hon berättade att han var uppe hos sin mamma dvs min farmor i Södertälje och att jag skulle ringa dit.

Det tutade dock upptaget i telefonen och jag gjorde något annat under dagen. Senare på eftermiddagen tänkte jag göra ett nytt försök att ringa och i samma sekund som jag slår numret känner jag att han har är död. Farmor svarar och berättar att polisen är där och säger att han hittades död på fredagen den 26 juni, då jag egentligen skulle ha ringt. Jag ångrar så att jag inte ringde den dagen, visst det hade säkerligen inte ändrat nåt då hans leverne hade tagit död på honom vilket fall som helst och jag har min pappa som alltid kommer att vara min pappa även om han inte är biologisk. Jag ångrar bara att jag inte fick träffa honom och se hur han såg ut, om jag överhuvudtaget var lik honom på något sätt. Det enda jag har är ett foto som togs dagen innan han dog och ett jättelångt brev som beskriver han och hans liv.

Kram på er!

Det är nog flera pinsamma ögonblick som man har varit med om men jag minns speciellt en gång. Jag och min "morbror" började nya i samma klass när vi skulle börja 4an. Under sommaren hade vi en liten pakt tillsammans med våran kusin att vi skulle vara "tuffa" och bytte därför namn. Jag hette Nicole min kusin Baloo och min morbror hette Majk. Japp stavningen stämmer. Detta "lekte" vi hela sommaren men när hösten kom så glömdes detta bort och jag och kusinen trodde att vi skulle gå tillbaka till våra gamla vanliga jag. Ack så fel vi hade, under uppropet så började läraren säga alla namn och kom då sedan ner till min morbror, ingen svarade och han sa namnet igen. Efter en stund så hör man en röst som säger. "Jag heter Majk". Detta ställde ju till lite problem kommer jag ihåg hur vida man skulle fortsätta att kalla honom för Majk eller inte. Det blev väl så att han fick heta det tillslut. Bara det att läraren helt plötsligt en dag frågar om vi har ett annat namn på mig. Ja säger han och ställer sig upp. "Vi brukar kalla henne för daggmasken" Detta var ju inte så jätteroligt när man är ny i en klass och alla skrattade rejält.
Idag skrattar jag åt det och kan tycka att det  nog mest är pinsamt för min morbror. :)

Andra pinsamma saker är ju självklart att man råkat prutta inför folk, rapa säga knäppa saker och en del annat.

Kram på er!

Jag har faktiskt en dröm att få öppna eget, en blandning av förskola och dagmamma. Med lite mindre antal barn som man kan få tid för och med ett lite "bättre" kök.
Det ska även vara nattöppet då det bara finns ett nattöppet dagis här i Västerås. Men det är en dröm som man inte bara fixar över en natt. Det behövs mycket planerande och kapital så det får än så länge bara vara en dröm.

Annars så drömmer jag om att få ett lyckligt och långt liv med min älskade familj så klart, antar att de flesta önskar det.

Kram på er!

Hm, tror att de flesta vet det mesta om mig så det här kan bli svårt. Men jag ger det ett försök.

1. Jag pratade med "skåneR" väldigt långt upp i åldern och då har jag aldrig bott där nere.
2. Jag kallades för bla pinnen som liten för att jag var så lång och smal.
3. Jag vill lära mig teckenspråk
4. Jag är inte så förtjust i barn som jag var förut, dom jag känner tycker jag väldigt mycket om dock.
5. Jag är långsint
6. Jag är ganska mesig.
7. Jag längtar nog efter fler barn men ska inte ha några.
8. Jag tycker inte om grädde
9. Jag hatar blomkål och räkor
10.Jag vet inte mera vad jag ska skriva.
....

Kram på er!

Man har ju sina biologiska föräldrar och sen har man sina föräldrar.

Min mamma heter Carina och är 51 år, hon arbetar som biståndshandläggare i Stockholm där hon även bor. Tyvärr har vi inte så bra kontakt som jag önskar att vi hade och jag skulle vilja att vi träffades mera. Nu blir ju det svårt då jag bor 15 mil bort men även då jag bodde bara några hållplatser ifrån så träffades vi inte så ofta. Kan dock tillägga att när vi väl ses är det mycket uppskattat.

Min biologiske pappa hette Mikael och dog 1992, jag hade aldrig någon kontakt med honom så jag kan inte påstå att jag vet något om honom. Har nästan ingen kontakt med den sidan förutom min gammelmorfar som jag fick kontakt med för första gången nu i somras.

Men den jag ser som min pappa är min systers pappa, han kom in i mitt liv när jag var omkring 3 år och även fast mamma och han skilde sig när jag var runt 6-7 år så är det ändå han som har varit min pappa i alla år och även är Walters och Lionels morfar.
Ja och pappa heter förresten Jokka ochär 49 år och bor i Bålsta i ett stort hus med pool. Perfekt på sommaren :)

---------------------------------
Jo men för att gå över till något helt annat, eller jag har nog inte så mycket att berätta egentligen. Vi var till Maxi idag för att hitta lite julklappar, skönt att man nästan är färdig med alla. Är lite småssaker kvar att köpa men i stort så.

I morgon är det dags för 10 månadersbesök på BVC, tänk att den lille skiten är så stor redan, ska bli intressant och se vad han väger med tanke på vilket matvrak han är. Och det ska ju inte vara nån mesmat här inte utan gärna kryddstark mat såsom Chorizo eller tacos.

Nä nu ska jag slå in lite julklappar.

Kram på er!