Årets väskustvecka!

Så där ja nu är vi hemma. En underbart lugn och skön vecka med mycket god mat och många skratt. Vi har väl egentligen inte gjort så fasligt mycket, promenerat en del, slappat en del och firat midsommar. Till allas våran förvåning så var det faktiskt fint väder då. Det har väl inte hänt på bra många år. Ok det blåste väl en del men det får man ju ta. Vi åt lite midsommarlunch och sen tog vi oss ner till midsommarstången där det var dans, lotteriförsäljning och säckhoppning. Jag och älsklingen köpte massor av lotter men inte vann vi nåt :( Aja bättre lycka nästa gång.
Sen har vi varit ute en hel del, Lionel har fått ligga på gräset och känna sig för lite, helt klart spännande.
På söndagen packade vi ihop och begav oss hemåt. Tog en liten mellanlandning i Lidköping hos familjen Gibson/Berg där det grillades och åt kladdkaka. Ja det blev ju lite fotboll med :P ( på tv alltså). Dagen efter så fortsatte vi resan hem och nu är vi som sagt hemma. Som alltid är det olidligt varmt här inne, fläkten går på högvarv. Man borde ju inte klaga men som den lilla svensk man är så är man aldrig nöjd. Men helt klart hellre värme än kyla.

Detta var lite kort om veckan som gått.

Kram på er!




Semester!

I morgon bär det av till Västkusten, vissa delar av familjen dvs maken, bebisen och jag tar en liten semestervecka där och firar midsommar. På vägen hem stannar vi förbi Gibson och hans anhang för lite snack och god mat. Det ska bli mycket trevligt. Lilla Nellie har ju minsann blivit stora tjejen mot vad hon var när vi såg henne sist.
 
Annars så är det bra som vanligt här hemma, Lionel är ju stora pojken och sitter numera i sittvagn. Han är ju en sådan aktiv liten pojke som jag tjatat om så många ggr att han inte gärna vill ligga i liggdelen. Sen är han ju så himla lång att han knappt får plats i den. Nu har vi bara testat den en gång ( sittdelen alltså) och då ville han sova så jag vet inte vad för betyg den får av han än. Fast jag tror att han kommer att gilla det. Då kan han ju sitta och titta på allt.
Han är nu inne i en liten känslig period då han blir väldigt rädd och ledsen för konstiga saker. Som tex när Christian gjorde ett litet lustigt ljud, då kom underläppen fram och han var helt förtvivlad stackarn. Främmande personer kan också vara jätteläskiga . Kommer ihåg att Walter var likadan, inte åt främmande personer men åt andra saker. Verkar vara nåt som många barn har runt den här åldern. Det är så kul att "umgås" med Lionel nu, han har ju "upptäckt" sig själv och tycker att det är jätteroligt när man sjunger Imse vimse spindel och läser för honom. Dessutom är han otroligt kittlig till pappas stora glädje. ( Ja lite till min med. ) Oj så han skrattar när man kittlar honom :)

Tog med mig Emelie till IKEA i torsdags. Vi tog bussen dit och sen spatserade vi runt och tittade på saker. Målet var ju att handla lite som vi behövde och sen så lunchade vi lite spagetti och köttfärssås och glass. Fast det var bara hon som fick glass dock. Vi hade det jättetrevligt och hon var så duktig hela tiden. Fick en liten utskällning av henne då jag rörde lite saker. ( Där fick jag så att jag teg då jag precis hade sagt samma sak till henne precis innnan! )
Sen kom älsklingen med Lionel och plockade upp oss på Maxi. Meningen var att dom skulle ha lite ensamtid precis som jag och Emelie hade men han hade tydligen bara sovit en massa.

Walter är fortfarande hos sin pappa och det känns som evigheter tills han kommer. Men om några veckor får jag äntligen hem honom.

Så nu har jag gjort min bloggplikt. Hörs när vi kommer hem!

Kram på er!

Ni får tänka ut en rubrik själva :D

Nej nu var det lite länge sen jag skrev något. Har om jag ska vara ärlig inte haft så stor lust.
Idag i alla fall så blir Lionel stora pojken eller nåt, han blir hela 4 månader :)
Och igår så åkte vi och hälsade på storebror och gick på hans skolavslutning. Lionel skötte sig exemplariskt hela tiden. Nu har Walter dessutom slutat barnskolan och börjar ungdomskolan i höst. Lillprinsen är stor minsann.

Efter att ha vart på avslutning så fortsatte vi ut mot Årstahållet för att hälsa på Frida med make och bebis. Där bjöds det på fika och trevligt umgänge. Men eftersom vi ville komma hem i hyfsat bra tid så åkte vi efter en stund. Det tar ju sin lilla tid att ta sig hem. Men när vi kom till centralen så var det kaos, datorer fungerade inte och köerna var jättelånga så jag missade 2 tåg. Är ju tur att dom går ganska ofta på em. Men hade jag bara tänkte lite längre och lite tidigare så hade jag ju kommit på att man kan köpa biljett på Pressbyrån med. Ibland är den lite dyrare än hos SJ men det brukar inte röra sig om så många kr. Aja köpte den där tillslut och vi kunde åka hem. Lionel som nu hade skött sig exemplariskt hela sthlmsvistelsen blev nu tjurig någonstans mellan Enköping- Västerås och sen skrek han konstant tills vi kom hem och han fick varva ner och sova. Stackarn var helt slut.

Men nu är det i alla fall officiellt sommar eller vad man ska säga, nästa vecka hämtar vi mellanskiten i några dagar. Vi ska ha henne i stort sett varannan vecka med några undantag. Walter har först 4 veckor med Pontus och sen 4 veckor med oss :) Det blir bra det. Får väl se vad vi hittar på, blir ev en liten tripp ner till Västkusten under midsommar.

Just det, vi fick ju kortison till Lionels näsa för att se om hans nästäppa skulle släppa, den har ju inte gjort det så nu ska vi på en snabbkoll nästa vecka för att ev se om det behövs ett litet besök hos öron, näsa hals doktorn. Ja är det inte magen så är det näsan. Undrar om det kan ha haft ett litet samband? Han har vart täppt i näsan sen han föddes och haft svårt att äta. Hunger= ont i magen. Sen har det ju inte hjälpt till att ha kolik heller. Hoppas att det löser sig snart i alla fall. Även om lillskiten är mycket mycket mycket gladare och mysigare nu.

Ja och sen tänkte ju jag börja träna lite här hemma, några små övningar för att kunna stärka upp rygg och mage. Allting började bra, gjorde bara några övningar iom att jag är TOTALT otränad och skulle mitt under träningen gå och byta låt på datorn. Klantig som jag var så slog jag i tån i Tv-bänken. Aj satan vad ont jag fick, svor en lång lång stund och klantig som jag var så gick jag en långpromenad efter. Promenaden hem tog lååång tid och tån har en fin blå, lila färg. Troligtvis en liten spricka i den men det är inget man inte gör nåt åt och nu har jag inte speciellt ont så det blir nog bra. :)

O nu äntligen äntligen har älsklingen förlorat sin tatueringsoskuld och som jag sa till honom så kommer han att vilja göra en till efter. Så är det nog nästan alltid, har man väl börjat är det svårt att sluta. Brukar alltid bli någon mer. Den är i alla fall jättefin och passar honom.
Nu på måndag är det min tur, ska skriva Lionel lodrätt ner på benet och för att göra den ännu mer betydelsefull så har hans kära storebror skrivit det.

Nej nu ska jag lägga upp lite bilder..
Kram på er!