Dalarna och Öland.

Nej men nu var det alldeles för länge sen man skrev här.Det har varit fullt upp med släktkalas i Dalarna och nedresa till Öland.
Vi kan ju börja med Dalarna, där var det familjerna Månsson, Sjökvist och till viss del familjen Wall som ville ha den årliga släktträffen. Detta kombinerades med att svägerskan Erika hade fyllt 40 år så det skulle firas. I vanlig ordning så blev det massor av mat, god dricka och många skratt. Jag har nog aldrig ätit så mycket mat och godsaker på en och samma gång. Walter hade jättekul i vanlig ordning och nu var dessutom "kusinerna" med. Visserligen bara tjejer men det har nog inte Walter nåt emot.. Emelie for omkring som en liten vilde och somnade som en klubbad säl varje kväll, så kul hade hon. Stora ytor att springa på och många rum att utforska. Speciellt lekrummet.
Nackdelen med hela vistelsen var myggen, jag brukar inte bry mig om dom så mycket för att jag är van att alltid få en massa myggbett och även stora men dom här betten var kopiösa. Stora som handflator var dom.
 
När det var dags att åka hem så följde Erika med oss hem för att stanna i ett par dagar, mycket trevligt att få stifta bekantskap med henne. Vi hade ju aldrig träffats innan så det var extra roligt.

Ja och några veckor senare så var det dags för Öland, som jag längtade att få åka ner. Det var ju 3 år sen vi var nere sist och förväntningarna var höga. Tyvärr så var det så mycket tjafs och skitsnack runtomkring så vi valde att åka hem redan igår istället för i morgon. Vi hann med ett litet besök i Borgholm och ett litet dopp i havet men det var allt. Nästa gång hyr vi en egen stuga det är en sak som är säkert. Bästa är att mormor har skaffat sig en lite amstaffblandning som är hur go som helst.

Annars här hemma då? Emelie håller på att bli torr, förra veckan hon var hos oss så var hon jätteduktig, bara en liten olycka och nu säger hon själv till när hon behöver kissa. Hoppas att det har hållt i sig under veckan hon var hos sin mamma med.
Med Walter är allt bara bra, det har varit mycket slappande här hemma vilket har varit skönt.
Lionel utvecklas för varje dag, han är en fena på att ta sig omkring på golvet, dock så kommer han inte framåt vilket gör honom lite frustrerad.
Maken mår fint förutom hans eländiga knä, det gör att han inte kan börja jobba igen förrens i september och inte ens då lär det bli något. Det blir troligtvis en operation igen tyvärr. Men vi ska inte måla fan på väggen än.

Ja men det var allt för denna gång..

Kram på er!

    

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback